Lekvattnets Byalag 

Lekvattnet har som många mindre orter drabbats av utflyttningar och nedläggningar. På 1890-talet bodde runt 1000 personer i Lekvattnets församling. Men nu på 2000-talet är de bara runt 340. Men Lekvattnetborna är inte de som ger upp. Ett byalag har bildats och pengar har skakats fram från olika håll, till ett flertal projekt i bygden. En av finansiärerna är ramprogrammet »Landsbygdsutveckling i Torsby« som ingår i EU:s Mål 1-program. Byalagets motto är att Lekvattnet är värt att satsa på, befolkningsutvecklingen ska vända och alla ska känna sig delaktiga i arbetet. – Vi vill att folk ska stanna och trivas här helt enkelt, och vi vill locka hit fler turister, konstaterar Uno Johansson som är ordförande i Lekvattnets byalag. Av Mål 1-pengen För pengarna ur ramprogrammet har man fixat en scen vid hembygdsgården Karmen Kynna, en handikappanpassad toalett för turister, utmaningen »Finnskogsklassikern « samt ett allaktivitetshus åt traktens ungdomar, utrustat med banor för luftgevärsskytte. – Ungdomarna har inte haft så mycket att göra här förut, berättar Uno. Men luftgevärsskytte har alltid varit populärt. Den nybyggda teaterscenen vid hembygdsgården Karmen Kynna andas förväntningar om förnyelse och en större publik och Finnskogsklassikern, som inspirerats av kulturen och mystiken i finnskogen, är ett spännande vildmarksäventyr för hela familjen. Den består av fyra utomhustävlingar; Mattila Ski Marathon på skidor, Jernrännet på skridskor, Rottna Rajden i kanot och Kyrkloppet där du kan vandra eller cykla.•

I början

För några år sen, när diskussionen efter att ha hållit på några år, var ganska intensiv inom kommunen, och på andra ställen, om att man var tvungen att skära ned inom kommunal service skola mm.

Då detta tillsammans med att avfolkningen av Lekvattnet accelererat de senaste åren, gjorde att vi kände att något radikalt måste göras.

Men vad?
I vilken ände skulle man börja?

Vi visste av egen erfarenhet och sen tidigare att Lekvattnet och dess invånare hade en gedigen föreningsaktivitet. Så det kändes naturligt att försöka bygga någonting kring samordning runt de föreningar som fanns. Och slå vakt om de kommunala verksamheterna som skolan och den kommersiella servicen. Vidare så diskuterades naturligtvis de utvecklingsmöjligheter som bygden har, och hur vi skulle kunna samordna detta.

Det slogs fast på ett tidigt stadium att den här samordningsfunktionen inte fick upplevas som någon overheadfunktion som skulle vara med och bestämma på varje plan, utan uppgiften skulle mer vara som ett smörjmedel och just samordna, och där respektive verksamhet självklart skulle ta sina egna beslut.

Vid de första träffarna beslutades

för det första:

för det andra:

Ett något kaxigt och överambitiöst mål tyckte vi själva men skulle ribban sättas högt så skulle den vi hade nämligen hört att en annan ort i närheten hade ökat sin befolkning på senare tid, inte för att man skaffat fram en massa arbetstillfällen utan man hade märkt att folk flyttade dit därför att man hade en bra service en fin stämning i bygden, bra skola, bra fritidsaktiviteter, helt enkelt därför att det var ett bra ställe att bo på.

Lekvattnet är ett bra ställe att bo på och kan bli ännu bättre

för det tredje:

Så därför bestämdes tidigt att även om det tar tid och ibland känns tungrott måste alla känna att de är välkomna att delta i arbetet. Det får inte bli så att någon upplever att det är vi och dom.

I och med detta startades och fortsatte arbetet med utgångspunkt från stormöten, där sen olika arbetsgrupper bildades.

Alltså: