Sju våghalsiga personer trotsade vädrets makter och vandrade till Per Grinus-stenen i Sandsjöberg.

Tore vè Sandnäs, Anders vè Svenskandersberg med barnen Hanna och Andreas (spelar saxofon), Bodiil och Göran med hundarna Ebba och Nisse samt Irmgard, som dagen till ära fått låna kusin Sörens bil.
Vi grillade och drack kaffe samt ropade traditionsenligt "Per Grinus, Per Grinus ta bort dina hundar!"
Vi besökte också torpet Sandsjöberg där vi skrev våra namn i "gästboken". Sedan öppnade sig himlens alla portar så vi var rejält blöta då vi återvände till bilarna.
Vi var omåttligt stolta över vår bedrift och enades om att fortsättning ska följa på denna återupptagna tradition. Irmgard

Utsikt över Sandsjöarna.

Göran och Bodiil försöker få eld på en protesterande engångsgrill

Regntunga skyar över Sandsjöberget

Skrika Peregrinus

På Peregrinusdagen skulle man enligt gammal tradition ropa och föra oväsen i skogen, för att skrämma bort vilddjuren och bevara husdjuren från trolldom och överfall från skogens vilda djur.
Det kallades att skrämma pilgrimsvargar gick till så att bygdernas folk i stora skaror gick upp på bergen där de gjorde upp eldar i betesskogarna, och förde sedan mycket oväsen med grytlock.
Med jämna mellanrum ropade man i kör; "Peregrinus, bind dina hundar! Bind den så långt detta ropets hörs."

I Värmland klättrade man upp på höga berg och ropade att "Peregrinus skulle ta hand om sina hundar" (vargarna).
Detta skedde på utsläppardagen, den 16 maj - första valldagen.

Peregrinus ägde djuren i skogen och samarbetade med skogsråa.
De var viktigt att inte stöta sig med dessa.
Man följde vissa ritualer under jakt m.m.
I skogen skulle det vara tyst efter solnedgången.
Det var bara under Peregrinusdagen som man vågade bryta denna sed.

Lekvattnet Värmlands lilla dockskåp

Sju våghalsiga personer trotsade vädrets makter och vandrade till Per Grinus-stenen i Sandsjöberg.

Skrika Peregrinus

Lekvattnet
Värmlands lilla dockskåp